fin kanin

Jag är mycket mycket glad!! Jag har flyt!

För det första hade jag körkortsteorilektion idag och skulle boka tid för min första körlektion. Trodde att allt skulle va uppbokat och det var det också, fram till den 30 september. Faaaaan. Fick boka den 30e. Men då plötsligt ser Alex att det är en lucka i schemat. Imorgon kl 16, jaaaaaaa! :D Underbart.

Men det var inte nog med det! När jag kommer hem går jag in på EDU för att se om jag fått nåt svar från Indiska. Mejlade dem idag om mitt och Rickards projektarbete, som handlar om fackföreningar i Indien. Jag trodde inte att de skulle svara och om de skulle svara skulle det säkert vara nåt liknande typ: "tyvärr kan vi inte hjälpa er". Vi är ju liksom bara skolungdomar. Men, nu när jag gick in hade de svarat!! Och de var jätteglada och intresserade och gav oss flera bra tips på vilka vi kan vända oss till! Jag blev så glad att jag var tvungen att ringa till Rickard, men han stod och borstade tänderna och kunde inte svara. Jag tänkte att.. ett sms kan inte uttrycka min glädje tillräckligt så jag talade in ett meddelande i röstbrevlådan. Han blev glad. Jag är bäst. Nu ska jag plugga franska. kuuuuuuuuuuul.

Pussss!

Idag blev jag för första gången någonsin kallad tant. På jobbet. "Ge lotten till tanten". Men det va väl ganska passande på ens sista dag som omyndig. Haft en härlig dag i Aladdin idag. Massa glada små barn. Sen en riktigt mysig födelsedagsmiddag med den lilla lilla släkten på 6 pers. Jag har verkligen världens bästa bröder.

Jag är glad. Och kom ihåg:


GLADA LAXAR SIMMAR BÄST!

Visst är det underbart när allt ligger på plats? :D Så känns det för mig just nu. Det blev Worldclass trots allt. Ska bli jättekul! Allt annat är också BRA!!!! Pusssssssssss

Japp, så har man haft första lektionen i körkortsteori. In genom ena örat, ut genom andra ungefär. Men, det fastnar väl nångång. Ska läsa läsa läsa tills jag kan ALLT. Känns skoj iaf. Får väl komma igång med att köra på riktigt också. Ingen innebandy går tyvärr då, samma tid ju. Får bli Friskis eller Worldclass istället. Worldclass dyrast men fem minuter hemifrån. Friskis typ en timme bort, men billigare. Plus att jag har tränat där förut och vet att det är roligt! Vad ska jag välja?! :S

Jag vill bara spyyyyyyyyyyyyyy

Okej nu ska jag sova. Sliten. Inte sovit mycket senaste dagarna. Nikelodeon hyrde Gröna Lund imorse. Klockan tio stod jag i let's go bananas och dunkade Darin. Hur många småbarn som helst kunde inte sätta en boll ens och jag fick ändå vara överdrivet entusiastisk och säga att dom var jääätteeduuktigaa med babyröst. Man blev lite trött efter ett tag. Men sen kom självaste Amy Diamond förbi och det är väl klart att vi ska spela Amy Diamond då. Jag sätter på "What's in it for me" på högsta volym och börjar mima haha. Nicolina och Nicole står mitt emot mig i Twix och Poäng och dör av skratt. bland älskar jag mitt jobb. Ganska ofta älskar jag mitt jobb.

Puss universum

Nu sitter jag hos Emma. Mår väl... sådär. Alla trodde att jag hade gått hem igår kväll. Men nej här är jag. Surprise. Och jag fick... extrastjärna! jaaaa. Idag blir det Platina. Eller inte. Ikväll blir det iaf mys. FF. Karin plus Martin plus egenfiskade kräftor. Och jag har inte en enda felstavning i den här texten. Grattis!

Puss hela världen

Ojojoj vilken dag man haft. Först ett kärt återseende. Var ju ett år sen. Och faktiskt hade inte mycket förändrats. Så roligt vi hade. Glaad. Och sen jobbet. Period ettorna var tillbaka. Fick sällskap av en av dessa i slangbellan. Vilken kväll. Aldrig förut träffat en 17-åring som har så mycket kunskaper och åsikter. Och självförtroende. Han körde varje drag gjorde The Game och det hela slutade med ett telefonnummer och inplanerad dejt. Varför?! Varför, Karin? Är du dum i huvudet? Nej du är inte dum i huvudet. Det var en kul grej. Han är inte en sån man gillar. Inte på nåt sätt. Vafaan, Kompisdejt säger jag bara. Tro inget annat!

Jag känner mig.... kär.  Kär i kärleken. Underbart att ha känslorna tillbaka. Varför? Är det för en viss låt som jag dunkar 24/7, som påminner mig om nån. Är det för att jag jag ska träffa en viss annan person imorgon? Eller, är det för världens gulligaste samtal jag hade med en tredje igår kväll? Jag får inte ha för stora förväntningar nu. Men, det känns som nånting väntar. Kärleken väntar. Är det så? Det kanske bara innebär att jag ser på allting med mer kärlek. Är i alla fall full av något så  underbart som det vi kallar kärlek, visst är det fantastiskt ?

Mitt rum är så fint. Var riktigt äckligt förut. Så rent nu. Fräscht. Imorgon blir det spruta och hänga med  de gamla goa tösterna. 9D crew. Tänkte idag på när vi va i fjällen och satt en hel kväll och spelade mobilspel som beroende. Vi är roliga. Ska bli riktigt skoj imorgon :D Så skulle ju man ju bli meddragen på lite partaj. Skoj skoj. Längesen ju. Vad att ha på sig?

Nu sitter jag iaf här och är nöjd. Lyssnar på 50 CENT. Jag vet. Not ashamed. Underbart. Jobbet va skoj trots trötttttt. Men jag fick ju platina. wiieeee. Fast det känns lite mer som tröstpris än riktig prestige. Fast äh. Spelar roll. Bara ett jobb ju. Nej nu vet jag vad jag ska säga till mig själv för en gångs skull. Bra jobbat, tjejen. Det är inte ett undantag. Inte ett missförstånd. Du är jävligt grym. Ja, Jesus, vad skillad jag blivit. Nu kan jag ärligt säga att jag har koll på aktiv försäljning, pengahantering, merförsäljning, kundbemötande m.m. Värsta meriten.  Och nu är det väl dags att säga gonatt.

Puss!

Okej, när jag bestämde mig för att skriva det här inlägget var jag så lycklig. Har haft en ledig dag från jobbet och varit ute och seglat hela dagen med pappa. Underbart. Och jag har verkligen lärt mig att släppa på allt. Vara avslappnad. Gå utan smink. Vara nöjd med mig själv. Och det är så skönt. Jag gör som jag känner för stunden. Äter det jag vill. Tränar så mycket jag vill. Och jag vill oftast gå den hälsosamma vägen, så, visst är det underbart?

Men, en underliggande oro som suttit i mig i några dagar släpptes plötsligt lös i den stund som jag satte mig för att skriva. I den stund jag blev ensam. Det här jävla jobbet. Jag orkar inte mer. Jag känner att jag kämpar så hårt och verkligen utvecklas. Ger allt. Och ingen blir nöjd. Hur mycket jag än försöker, så är jag ändå inte tillräckligt bra. Fast jag vet ju inte. Men jag är ju inte precis den som har höga tankar om mig själv. Alla andra är så sjukt bra att jag knappast kan va bättre. Pallar inte med det längre. Så hamnar där på sängen. Kramar om en kudde så hårt jag kan. Trygghet, får jag så lätt en saknad av. Men när man är hemma igen, har ju bott borta ett tag, och ligger där och kramar kudden så hårt man kan, vill aldrig släppa taget. Då blir man trygg. Men sen måste man ju ut i världen nån gång och bli sårbar. Och det är det som gör en så rädd i såna stunder. Det är det som gör mig så rädd, ska jag säga.

Annars har jag haft världens bästa sommar.

Jag är en ny människa.